lördag 11 mars 2017

Mot Toppen

Mot Toppen
American Anthem
1986
Bolag: Transfer

  Vissa filmer är nästan omöjligt att skriva om på ett sätt som inte är sarkastiskt. Har sett den tendensen hos mig själv när jag skriver om dussinslashers till exempel. Fast det är klart, om den enda känslan du får av en film är ett välbehag av igenkänning så är det svårt att skriva något mer passionerat.
  Här är ännu än i raden av soundtracktunga ungdomsfilmer från mitten av 80-talet. Likt filmer som Flashdance och Footloose är det ju mer som förlängda musikvideor egentligen men vissa av de här filmerna bär ändå på ett ungdomligt tilltal som åtminstone talade till mig när jag var 14.
  Vet inte om jag hade tyckt annorlunda om den här filmen om jag sett den som ung, kanske hade jag dragits med i virrvarret av träningsscener, bilåkande och det rockiga soundtracket men jag tror faktiskt att den här filmen är svag även för en lättimponerad tonåring.
  Det börjar i alla fall med att gymnasten Julie flyttar in i en nedgången bruksort i Trump-land där ungdomar antingen håller på med bilar eller sport. I den här hålan bor redan Steve, en gång stadens atlet men som slutat tro på sig själv gett upp sina drömmar.
  Julie får ett svalt mottagande i den nya staden och bestämmer sig då för att visa folk var skåpet ska stå. För det måste hon träna. Allra helst i motljus till nysignad AOR. Men hon har hjälp av sin kusin också. Han är handikappad efter en bilolycka och tillbringar sina dagar i en nedlagd fabrik. Där har han byggt en musikstudio och skriver dansvänlig filmmusik av Bengt Palmers-typ. Filmens Duckie.
  Steve har problem med sin farsa. En sjukskriven bilmekaniker som gärna tar till våld för att visa vem som bestämmer där hemma. Tur då att det finns en öm mor mellan dem, som kan tala dem till rätta igen. På radion: Mr Mister.
  Ja, soundtracket är som sagt huvudperson i filmen. Båda huvudrollsinnehavarna är nog snarare gymnaster som lärt sig säga några repliker framför kameran än skådisar som tränat sig till atleter. Minns knappt en enda scen som varken är gymnastik eller bilåkande till AOR. Temalåten framförs av John Parr, den amerikaniserade engelsmannen som hade monopol på motivational rock till filmer några år i mitten av 80-talet. Temat här heter "Two Hearts" (saxsolot aningen inspirerat av Psychedelic Furs "Pretty in Pink") och ett mycket snabbare sätt att de den här filmen är att kolla in den här musikvideon.
  Då går du förvisso miste om ändlösa gymnastikscener men det kanske är ok?

2 kommentarer:

  1. Skönt att ha min favoritblogg tillbaka. Trevlig läsning som alltid.

    SvaraRadera
  2. Jepp, nu är det allvar igen. Vräker i mig vhs:er just nu. Kul att du följer och läser så klart!

    SvaraRadera